Om mig
Jag heter Johanna Välitalo är 25 år gammal och det är jag som föder upp abessinier under namnet S*Gravilja's, här nedan kan ni läsa om min historia om hur det kom sig att jag skaffade min första katt och hur jag träffade rasen abessinier...
Ända sedan jag var liten så har jag älskat djur speciellt katter, hundar och hästar. P.g.a. allergi i familjen så har dock aldrig alternativet att han djur hemma funnits även om hela vår familj alltid älskat djur. Därav la jag min största tid på mitt hästintresse under tiden jag bodde hemma hos mina föräldrar, sammalagt var jag i stallet dagarna i ända från det jag var 10 år tills jag blev 20 år. En kompis sambo sa en gång till oss att det bästa med häst tjejer är att man aldrig behöver oroa sig över vad de håller på med, för antigen är de hemma eller så är de i stallet...för det mesta det sist nämnda.
När jag fyllde 19 år, 2004 blev jag och min dåvarande pojkvän sambos vilket öppnade en hel ny värld för mig, jag kunde äntligen skaffa mig en katt. Jag tror inte ens flyttlasset hann gå från mamma och pappa innan jag började fördjupa mig allt om att ha katt, och jag lärde mig snabbt att det inte bara var att hämta en "bondkatt" och så var man en bra en kattägare. Under en månad läste jag på internet och i kattböcker på biblioteket så fort jag hade möjlighet allt för att kunna ge min katt det bästa. Efter allt kattläsande så upptäckte jag snart alla möjliga olika raser som fanns att välja på, och ännu en värld öppnades för mig kattutställningar och avel. Jag kände direkt att det faktiskt var något som jag verkligen skulle vilja göra: att ha en raskatt som jag kan ställa ut, så spännande! Men frågan om vilken ras ville jag ha? Vad passade mig bäst? Och det var ett svårt val. Jag ville gärna ha en unik katt som var både vacker och social och gärna en katt som jag kunde gå i koppel med. Sedan hade jag en svag bild i huvudet om hur jag ville att denna unika katt skulle se ut...och jag satt länge och klickade runt på internet till jag såg den...min dröm katt. Där på en bild satt en vacker viltfärgad abessinier och mitt hjärta var sålt. När jag sedan läste om abessiniernas temprament och personlighet så visste jag bara att det här var katten jag ville ha!
Tyvärr var det ju inte bara att köpa en katt för 6000kr. Det var mkt. som skulle förberedas och sedan den största frågan: Tålde jag ens katt?! Min sambo och jag diskuterade ang. detta och tog tillslut beslutet att vi skulle ta en bondkatt till att börja med och sedan se hur det fungerade med allergi osv. Vi hämtade en vacker liten huskatt från Haparanda några veckor efter det hon var vit med stora svart fläckar och vann vårt hjärta omdelbart! Lilla My fick hon heta och i många månader var hon mitt allt, tyvärr var hennes kärlek större till min sambo än till mig, kanske för att hon var uppvuxen i ett litet rum med en äldre man?! Hon hatade att gå i koppel och många av mina idéer räknades bara som livsfara på henne. Jag lyckades dock lära henne att komma på kommando och att sitta. Men att hon var min sambos katt syntes tydligt. Tillslut tyckte vi dock att jag verkade tåla katter rätt bra och jag fick börja leta efter aby uppfödare som hade viltfärgade kattungar.
Hur jag nu fann min första abessinier var bara en slump, jag hade under en lång tid kontakt med en uppfödare som väntade en kull, som sedan föddes och jag fick första tjing på en viltfärgad aby hona. Cassiopeja hette hon och Cassiopeja och Lilla My var mitt allt i många veckor därefter, jag skrev ut alla bilder jag fick från uppfödaren på Cassiopeja och la upp i hela vår lägenhet. Längtan var så stor. Men allt går inte alltid som man tror. Och jag hamnade i en rejäl influensa dagarna innan julen 2003 och låg helt utslagen i en vecka, så fort jag orkade upp ur soffan hemma rusade jag över till mamma och pappa för att gå på internet och kolla om jag hört något nytt om Cassiopeja. Och det hade jag, men inga roliga nyheter. Cassiopeja hade blivit bort tingad till någon annan som tryckt på rätt frisk att de ville ha katten, och eftersom uppfödaren inte hört något mail från mig på en vecka så trodde hon att jag inte längre var intresserad. 4 dagar innan jul fick jag detta besked och jag satt en bra stund bara gråtandes framför datorn. Det fanns inga ord för min besvikelse.
Min familj upptäckte snart mig stora besvikelse och att jag plötsligt gett upp något som jag i så många månader förberett och ägnat så mycket tid till. Så på julafton tyckte pappa att det var dags för mig att jag ryckte upp mig, så min julkapp var att han skulle betala min första abessinier bara jag nu såg till att hitta en som jag ville ha. Så precis innan nyår letade jag upp uppfödare på abysomali ringens hemsida och mailade några stycken.
Och på den vägen träffade jag min unika katt S*Hjortronsigens Siri. Siri bor tyvärr inte längre hos mig då inte jag men tyvärr min andra sambo blev allergisk mot katt. Hon bor idag hos en god vän till mig och lever precis så som hon vill leva. I mitt hjärta saknas hon dock hemma hos mig än idag...och det lär hon nog göra resten av mitt liv.
Men kärlek är inte alltid för evigt och utan katterna i mitt liv tog den kärlek jag hade för min andra sambo slut rätt fort. ;P Skämt och sido...men på den vägen är det.
Min Signe som bor hos mig idag är Siris halv syster och när jag fick köpa henne täcktes ett stort hål i mitt hjärta, Signe och Siri är så lika på så många sätt. Och från den dagen då jag fick hålla Signe i min famn första gången så visste jag att jag aldrig, aldrig mer kommer att kunna leva utan en abessinier, inte utan min Signe heller för den delen.
Idag bor jag i en relativit stor tvåa i Pajala, tillsammans med 3st abessinier, varav den yngsta S*Gravilja's Laguna kommer från min första aby kull. Vägen hit har varit lång och krokig men framförallt mkt. lärorik och för mig är alla vägar är roliga så länge en abessinier går vid min sida.